Miljöbarometern
Mätningarna i tre av vattendragen, Tygelsjöbäcken, Skumparpsdiket och Bunkeflodiket görs av Malmö stad medan Segeåns Vattendragsförbund och Vattenråd gör mätningarna i Risebergabäcken och Sege å.
Tillstånd i vattendragen
Delområde SE. 6. 5Resultat från analyser av vattenkvaliteten i fem vattendrag redovisas här. Halterna av kväve och fosfor, redovisas som 3-års rullande medelvärden medan pH och turbiditet redovisas som årsmedelvärden. Syrgashalt och syremättnad redovisas som både lägst uppmätta värden och årsmedelvärden.
- Fokusområden
- Sammanfattning
Halterna av kväve och fosfor i vattendragen uppvisar en svagt minskande trend sedan 1990-talet. Under de senaste åren har dock halterna ökat i Tygelsjöbäcken. Kväve -och fosforhalterna i vattendragen i Malmös närhet varierar mycket mellan åren. 3-års rullande årsmedelvärden används för att jämna ut de stora skillnaderna mellan åren som beror på nederbördens variationer.
Årsmedelvärdena för uppmätt pH-värde visar inga större förändringar under mätperioden medan turbiditeten eller grumligheten varierar ganska mycket mellan åren. För Tygelsjöbäcken och Bunkeflodiket ses en svag ökning av turbiditeten medan en svagt minskad trend ses för Skumparpsdiket och Risebergabäcken. För det större vattendraget Sege å ses ingen större förändring avseende trenden.
Syrehalterna i vattendragen varierar mycket mellan olika år. Generellt ligger det lägst uppmätta årsvärdet för Risebergabäcken, Tygelsjöbäcken och Skumparpsdíket över 7 mg/l vilket innebär ett gott syrgastillstånd utifrån Havs- och vattenmyndighetens bedömningsgrunder. För Segeå och Bunkeflodiket ligger däremot den lägsta uppmätta syrgashalten i större utsträckning under 7 mg/l vilket därmed innebär ett måttligt syrgastillstånd enligt bedömningsgrunderna.
Även syremättnaden i vattendragen varierar mycket mellan olika år. Generellt är både den lägsta uppmätta syremättnaden och årsmedelhalten som högst i Tygelsjöbäcken och som lägst i Sege å när alla fem vattendragen jämförs.
I Malmös miljömål framhålls att ekosystemen i hav och vatten ska skyddas och att läckage av näringsämnen till hav och vatten ska minimeras. För att åstadkomma detta krävs ytterligare arbete med att minska näringsämnestransporten från marker som vattendragen avvattnar.